När tystnaden skräms

Jag fixade i ordning mig efter många om och men och begav mig. Dock kom inte bussen så jag började gå. Träffade Madde på vägen och pratade lite och sen vidare till bussen. När jag stod där tänkte jag bara en sak: Snälla, säg att det är en snäll busschaufför man i alla fall kan få ett leende av. Och där började min otursdag vända. Det var den mest underbara busschauffören jag nånsin träffat :)

Har haft en jättetrevlig kväll med EmmsiPemmsi! Önskar bara att vi träffades oftare.
Hon är verkligen en vän för livet. Hur länge det än har gått utan att vi träffats så är det som om vi träffats varje dag när vi väl träffats. Och så är det inte många jag känner med. I love it! :)

Efter solningen tog jag en promenad hem, himla skönt om det inte skulle vara så förbannat isigt och ännu mer förbannat dåligt sandat!!!
- jag halkar jättelätt! Men alla äldre? Som inte har samma reaktionsförmåga och inte samma balans och fotfäste. För fan alltså, liiiiiiiiite bättre går det väl att sanda. Speciellt för dom äldres skull..

Bjuder på en bild från i somras för jag är så otroligt arg och trött på hur dom sköter vägarna för tillfället! :D

Kommentarer
Postat av: Martina

åhhhhh gud vilken fin bild!! :O <3

2011-01-14 @ 19:51:39
URL: http://martinaschenstrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0